Tänk dig att du sitter i ett rum fyllt med skimrande rymdmetall, svävande plattformar och ljudet av något mystiskt digitalt som rör sig bortom horisonten. Det är där Zenith börjar – och det är långt ifrån ett vanligt brädspel.
När brädspelsutgivaren Ritual Games nu kliver in på scenen med sin första titel, Zenith, gör de det med ett storslaget sci-fi-epos som siktar högt – bokstavligt talat. Spelet, premiärvisat på SPIEL Essen 2024 och distribuerat av tunga CMON (du vet, de som alltid levererar svulstiga produktioner med plast i världsklass), är inget mindre än en 3D-strategisk kamp om överlevnad i omloppsbanan kring en döende planet.
Och visst, det kastas runt stora ord i spelvärlden ibland. Men Zenith? Det har något.
Vad handlar Zenith om egentligen?
Föreställ dig att jorden – eller vilken annan planet det nu är – har blivit obebolig. Det sista som återstår är en enorm, svävande megastruktur högt över ytan, uppdelad i olika plattformar. Här kämpar fyra fraktioner om kontrollen över det lilla som finns kvar att rädda. Du och dina vänner spelar som ledare för varsin sida, vare sig ni är teknologiska frontfigurer, robotikkollektiver eller ekologiskt fokuserade överlevare.
Spelbrädet – mer en skulptur än en simpel yta – är något du bokstavligen bygger i höjdled. Det ser ut som en elegant skyskrapa i sci-fi-format, komplett med snurrande våningar, vertikala hissar och hexagonmoduler. Du rör dig inte bara i bredd – du rör dig uppåt och nedåt, och det spelar roll.
Det är Dune möter Jenga, möter något nytt helt enkelt.
Produktion som får dig att häpna
Det där ögonblicket när man öppnar en spelbox och känner att det här… det här är något påkostat – Zenith är precis det. CMON har som väntat jobbat i överväxel:
- Det finns noggrant utformade miniatyrer för varje fraktion, så detaljerade att du nästan ser svetten på piloternas pannor.
- Spelbrädorna glänser med UV-lack och skarpa kontraster.
- En tillhörande app håller reda på väder, katastrofer och slumpartade händelser som får hela spelmiljön att skifta. Föredrar du analogt? Det finns kort för det också.
Men det mest fascinerande är kanske själva brädets höjd. Det är inte bara en snygg gimmick – det påverkar vilka resurser du kommer åt, hur sårbar du är för attacker, och om du ens överlever nästa systemfel.
Hur spelar man det?
Varje spelrunda i Zenith är en liten berättelse i sig. Du börjar med att samla resurser – oftast för lite resurser – och planerar hemliga handlingar som sedan avslöjas samtidigt. Du programmerar dina drag i förväg, lite som att mejsla framtiden och hoppas på det bästa.
Sedan släpper spelmotorn lös sitt lilla helvete: solstormar kanske slår ut dina kraftstationer, din vertikala fördel kanske begränsar fiendens räckvidd – eller så lossnar ett helt plan och skickar dig snurrande ut i tomma intet.
Och dessa fraktioner? De är verkligen olika:
- De Empatiska Skördarna jobbar med mjuk kontroll och resursekonomi.
- Dronarkonklaven bygger maskiner och tar över zoner som om det vore deras religion.
En spelupplevelse som känns ny – och samtidigt bekant
Det är något med Zenith som känns… kittlande. Det är strategiskt så det knakar i hjärncellerna, men samtidigt immersivt. Du blir en del av det. Den digitala appen smyger sig in – aldrig påträngande, men väldigt effektiv. Den för med sig väderförändringar, berättar små narrativbits och skapar en stämning som känns tagna ur böcker som The Expanse.
Men – det här är inte för alla.
Det tar ett tag att komma in i det. Regeln är inte komplicerade i sig, men det är många system som samverkar. Mellan den fysiska 3D-brädan, appen, de asymmetriska förmågorna och alla oväntade händelser, så kommer nya spelare behöva en introduktionsomgång. Eller två. Och spelar du med fyra personer, var beredd på att det kan bli en lång kväll.
Vad gör spelet bra? Och vad kan bli ett problem?
Det bästa:
- Den vertikala spelplanen – förmodligen det mest visuellt unika brädspel du stött på.
- Olika fraktioner med personlighet och strategi – inte bara kosmetika.
- Strategidjupet – ett riktigt schackspel i rymden, blandat med kaos.
- Appen – diskret men kraftfull, förhöjer upplevelsen snarare än stör.
Det som kan ställa till det:
- Inlärningströskeln – det kräver att man verkligen vill sätta sig in.
- Appen kan upplevas som ett hinder om man gillar spel helt utan skärmar.
- Lång speltid – inte för den rastlösa spelgruppen.
- Fyra spelare kan bli segt om alla inte är snabba på pucken.
Så, vem är det här för?
Det här spelet är gjort för dig som älskar spel som Gaia Project, Anachrony eller Eclipse. Du vet, typen av spel som du planerar en kväll kring. Gärna med samma spelgrupp varje gång, där alla gillar att grotta ner sig och utveckla strategier över tid. Är du ute efter ett snabbt, lättsamt sällskapsspel till fredagsmyset? Då är det här nog inte det du letar efter.
Men om du gillar idén att sväva över en planet i förfall, fatta avgörande beslut medan stormar sliter i din plattform och robotarméer knackar på dörren? Då har du något speciellt här.
Slutsats: Ett spel som verkligen siktar mot stjärnorna
Zenith må vara Ritual Games första titel, men ambitionen är skyhög – och de kommer faktiskt ganska nära. Visst, det kräver sin spelare, och det kräver en viss hängivenhet. Men för de grupper som tar till sig det kan Zenith bli en ny favorit. Inte bara för att det ser fantastiskt ut, utan för att det också känns nytt, tematiskt och riktigt, riktigt smart.
Det är inte ett spel för alla. Men det är definitivt ett spel för någon – och för dem kommer det glänsa som en stjärna i det svarta.