Om du någon gång spelat ett brädspel som Twilight Imperium vet du att tålamod inte bara är en dygd – det är en nödvändighet. I sin senaste text i serien Ask Ms. Meeple på BoardGameGeek tar skribenten med oss in i den där märkliga, ibland frustrerande världen mellan drag och beslut – den eviga väntan som alla spelare känner igen men sällan pratar om.
Det handlar inte om taktik, inte om att vinna eller förlora, utan om något mer grundläggande: hur det känns att sitta stilla medan spelet rör sig framåt i snigelfart – och vad det säger om oss som spelare.
När spelet pausas men tiden inte gör det
Ms. Meeple beskriver de olika sorters väntan som gömmer sig runt spelbordet med en blandning av igenkänning och humor.
Det finns turen-väntan: du har gjort ditt drag, tagit en klunk läsk, och nu… väntar du. Din motspelare räknar resurser. Igen.
Eller väntan på start: regler ska förklaras, komponenter sorteras, någon ska bara hämta “en snabb kopp te”.
Och den kanske mest plågsamma – den känslomässiga väntan: när du vet att nederlaget är oundvikligt men måste se det ske, långsamt, drag för drag.
Alla som spelat känner igen det. Det där ögonblicket när man scrollar mobilen, suckar tyst för sig själv – och samtidigt vet att man är lika skyldig. För ibland är det ju du som sitter där och väger ditt nästa steg lite för länge.
Väntan som livsstil
Meeple stannar inte vid spelbordet. Hon påminner oss om att hela brädspelshobbyn numera är en enda lång väntan. Förhandsbokningar, crowdfunding och oändliga leveransförseningar har gjort oss till experter på att räkna dagar tills nästa stora låda dyker upp vid dörren.
Det väcker frågan: är vi egentligen spelare – eller samlare i ständig förväntan?
Hon föreslår att själva väntan blivit en del av nöjet. Vi läser recensioner, följer diskussionstrådar, planerar för framtida spelkvällar – allt innan vi ens brutit plasten på det senaste inköpet. Det är charmigt, förstås, men också lite ironiskt. Vi jagar nästa upplevelse, samtidigt som högen av ospelade spel växer.
Tyst gemenskap
Ändå finns något fint i de där stilla stunderna runt bordet. När alla väntar, i tystnad och koncentration, bildas ett slags gemenskap. Du ser någon grubbla, någon annan skratta åt sitt misstag, och plötsligt blir själva väntan en del av berättelsen.
Meeple påminner om att brädspel inte bara handlar om rörelse – utan om rytm. Om pauser, tempo, och de små andetagen emellan. Det är där spänningen bor, den där tystnaden innan någon utbrister “Aha!” och flyttar sin bricka.
En stillsam påminnelse
Som alltid i Ask Ms. Meeple är poängen inte att ge svar, utan att bjuda in till eftertanke. Artikeln erbjuder inga revolutionerande teorier – bara en stillsam observation: väntan är en del av spelet, både bokstavligt och bildligt.
Kanske handlar det mindre om att ha tålamod, och mer om att använda väntan till något. Prata. Skratta. Fundera över ditt nästa drag. För även när tärningarna ligger stilla, snurrar spelet vidare i våra huvuden.
Några tankar att ta med till nästa spelkväll
- Hur hanterar du de där evighetslånga pauserna när någon tänker lite för länge?
- Brinner du mer för att vänta på ett nytt spel än för att faktiskt spela det?
- Vad gör egentligen att ett spel känns snabbt – är det reglerna eller personerna runt bordet?
Kanske finns det ingen flykt från väntan. Men med rätt inställning kan den bli något mer än bara dödtid. Den kan bli ännu en del av det vi älskar med brädspel – tiden mellan handlingarna, där vänskapen, humorn och dramat får andas.