När ett spel lyckas få dig att stanna upp redan vid första blicken, vet man att det handlar om mer än regler och strategi. Det handlar om känsla. Om hantverk. Om en idé som vill säga något. Och just där hittar vi Kokeshi, ett kommande brädspel som redan väckt nyfikenhet på BoardGameGeek – inte bara för sin design, utan för sitt hjärta.
I sin designerdagbok berättar skaparna bakom Kokeshi historien om hur en kärlek till japansk tradition blev till ett stillsamt, vackert spel om skapande, samarbete och balans.
Ett spel fött ur hantverk
Namnet Kokeshi kommer från de klassiska japanska trädockorna – släta, avskalade figurer där varje penseldrag bär på en symbolik. För designteamet var de mer än bara föremål; de stod för närhet, tyst stolthet och respekt för hantverket.
Spelets första gnista var enkel: ett abstrakt pusselspel med handmålade delar. Men snabbt växte tankarna till något mer poetiskt – ett spel där du inte bara pusslar ihop färger och former, utan bygger harmoni. Som spelare kliver du in i rollen som hantverkare, fast besluten att skapa de mest balanserade och uttrycksfulla dockorna. Det är lika mycket ett spel om estetik som om strategi.
Från idé till mekanik
I början var allt experiment. Designteamet testade, kastade, byggde om. De ville att spelet skulle kännas taktiskt – men samtidigt lugnt, nästan meditativt. Efter många försök hittade de kärnan: ett system där du känner igen mönster, samlar resurser och långsamt bygger något vackert bit för bit.
Enkla grundmål styrde arbetet:
- Spelet skulle återspegla känslan av hantverk – långsam precision istället för stress.
- Reglerna skulle vara begripligt rena, men med strategiskt djup.
- Materialen – trä, naturliga nyanser, symboler – skulle spela aktiv roll i berättelsen.
Till slut landade de i en mekanik där du bygger dockor av olika delar för att uppfylla speciella mönster. Ju mer harmonisk din kombination, desto fler poäng. Men ibland krävs tålamod och samarbete – att våga vänta, planera, byta material med andra. Det handlar lika mycket om rytm som om resultat.
Känslan i stillheten
Det mest unika med Kokeshi kanske inte är hur det spelas, utan hur det känns. Designerna pratar ofta om “tyst tävlan” – att spelet har en inre intensitet utan att någon höjer rösten. Alla sitter djupt fokuserade, nästan som i meditation, och ändå finns där en stillsam rivalitet.
Estetiken är en viktig del av den upplevelsen. De mjuka färgövergångarna, det minimalistiska uttrycket och de små symbolerna ekar av wabi-sabi – den japanska tanken att skönheten bor i det ofullkomliga. Ingenting i spelet, inte ens reglerna, känns tillfälligt. Allt är genomtänkt.
Att bygga med omtanke
En stor del av dagboken handlar också om materialval. Teamet ville att Kokeshi skulle upplevas naturligt och organiskt, så de bestämde sig för att arbeta med trä, oblekt papper och miljövänliga färger. Det gjorde produktionen dyrare – men gav spelet en känsla som få andra. Doften av trä, den matta ytan under fingrarna… det är en taktil upplevelse lika mycket som ett spel.
Det här valet speglar en större trend inom brädspelsvärlden. Fler designers ser hur estetik, hållbarhet och berättelse kan vävas ihop till en helhet. Kokeshi hamnar i samma sällskap som spel som Parks och Tokaido – där du inte bara spelar för att vinna, utan för att vara en del av något vackert.
Slutorden – skönheten i det enkla
Om man ska tro designerna själva kommer Kokeshi inte att vara ett spel som skriker efter uppmärksamhet. Det är snarare ett spel som viskar. Ett som ber dig sakta ner och lyssna.
Det är ett verk som handlar om balans – mellan tanke och känsla, mellan tradition och innovation. Och kanske blir det just därför ett spel som stannar kvar. En liten påminnelse om att även det stillsamma kan säga mest.
Vilka andra spel får dig att känna samma sak?
Kanske Sagrada? Tokaido? Något helt annat?
Kanske är det just där magin i brädspel bor – i hur de, mitt bland regler och turordningar, hittar plats för skönhet.