Tänk dig det här: Du bor i en liten by någonstans i en fantasivärld. Ett fruktansvärt monster närmar sig – och det kräver ett offer. Inte vem som helst. Ett riktigt, levande byborsoffer. Och du? Du vill förstås inte att det ska bli du. Så vad gör du? Pekar på någon annan, såklart.
Det är grunden i Please Don’t Burn My Village, ett nytt brädspel från designern Justin Schaffer, som blandar svart humor, vassa moraliska dilemman och en god dos strategi i ett socialt spel där skratt och skuld går hand i hand. I ett nyligen publicerat inlägg på BoardGameGeek dyker Schaffer ner i processen bakom spelet – från de mörka idéerna som satte igång allt, till hur spelet fann sin plats i en balansgång mellan humor, taktik och mänsklig svaghet.
Det här är inte bara ännu ett partyspel. Det är ett system där hyckleri blir ett verktyg, där social manipulation inte bara är en bonus – det är hela spelets kärna.
En by med problem – och en knackig moral
Schaffer beskriver spelet som en satir på moralpanik och människans vana att peka ut syndabockar i tider av kris. “En stor inspiration,” säger han, “var hur grupper rättfärdigar att straffa ’de annorlunda’ för att känna sig trygga.” Det behövs egentligen inga drakar eller troll – spelets verkliga monster är paniken, snacket bakom ryggen och förmågan att rationalisera svek.
I spelet tar varje spelare rollen som byinvånare, alla livrädda för elden som kan sluka deras hem. Monstret måste blidkas. Någon måste offras. Du vill bara att det inte ska bli du – och där sitter du, övertalande dina vänner att nej, du är oskyldig. Kanske tittar du mot den där tysta spelaren på din vänstra sida och säger… “Varför säger du inget? Är det inte lite misstänkt?”
Så ja. Det är ett socialt spel. Men inte ett där man bara skrattar åt dumheter. Det här är bräddslukande grupppsykologi paketerad i pastellfärgade karaktärskort.
Spelsystem med bett
Please Don’t Burn My Village bygger på enkla men effektiva mekaniker: röstning, bluff och resurshantering.
- Varje runda måste spelarna välja någon att offra.
- Den som röstar smart – eller manipulerar bäst – överlever.
- Dör man i spelet? Inte “game over”. Istället påverkar man spelet från andra sidan.
Det här greppet känns igen från titlar som Dead of Winter och Shadows over Camelot, där döden snarare innebär ett nytt kapitel än ett avslut.
Och det är precis vad Schaffer ville åstadkomma. Det är ett spel fullt av interaktion – och inte bara prat och skratt, utan riktiga känslor, verkliga svek. En politisk dans där varje liten allians eller viskning kan bli din räddning – eller fördärv.
Från dystert moralexperiment till charmigt skratt
Det är lätt att tro att ett spel om att offra sina grannar skulle vara nattsvart från början till slut. Och det var nästan så, berättar Schaffer. De tidiga prototyperna var tunga, deprimerande samhällsskildringar med en rakt igenom mörk ton.
Men snart kom insikten: för att nå spelbordet – och spelarna – behövdes en lättare touch.
“Du kan vara cynisk och eftertänksam och ändå skratta,” säger han.
Så balansen växte fram. Mellan mörk satir och skruvad humor. Spelet hittade sitt uttryck nånstans mellan Secret Hitler och The Resistance, men med mer charm, färg – och ett större känslomässigt djup.
En visuell stil med undertext
Bakom illustrationerna står Jennifer Schaffer, Justins partner och konstnärskollega. Hon har gett spelet en naivistisk, nästan barnslig grafisk identitet – vilket är precis så medvetet ironiskt som det låter. Med breda leenden och runda ögon tittar karaktärerna på dig… medan du funderar på vem du ska elda upp.
Det gör spelet både lättillgängligt – och lite obehagligt vid andra genomspelningen.
Lansering via Kickstarter – med hållbar twist
Spelet är fortfarande under utveckling, men målet är att lansera via Kickstarter. Prototypen innehåller redan:
- Över 100 unika kort
- Misstankemarkörer i form av små “dialers”
- Modulära delar för varierade upplevelser
Förlaget satsar även på miljövänliga material och hållbar produktion – en skruvad kontrast, med tanke på att spelets huvudtema är självbevarelsedrift på andras bekostnad.
Är det här spelet för dig?
Om du gillar spel som får folk att titta nervöst runt bordet, ifrågasätta varandras motiv och skratta åt egna (och andras) dubbelspel – då borde du hålla ögonen öppna för Please Don’t Burn My Village.
Det är ett spel för dig som älskar:
- Sociala spel
- Smutsig moral
- Att förråda dina vänner – i spelets namn
Men kanske inte om du helst sitter tyst med dina tankar eller ogillar psykologisk press.
Slutord: Det lilla spelet med de stora frågorna
I slutändan handlar spelet om något universellt. Ingen vill vara syndabocken. Men när det väl brinner i byn och någon måste ryka – vem offrar du? Vad säger det om dig?
Please Don’t Burn My Village är mer än bara ett brädspel. Det är ett slags spegel, gömd bakom charm och skratt, där vi ser våra egna reflexer i spelets absurditet.
Och kanske – bara kanske – går du därifrån och tänker: “Tur att det inte var jag.”
För den här gången.
📢 Vad tycker du?
Är spel med tunga teman roligare om de har en humoristisk ton? Eller tappar budskapet kraft när man skrattar? Dela gärna dina tankar i kommentarerna!